Vill du ha ett gott eller ett dåligt samhälle

Någon gång förra året, när den svenska migrationsdebatten fortfarande var i stort sett likriktad och de stora tidningarna tävlade i antirasism, började de kritiska rösterna bubbla upp. Först ut var Göteborgsposten och Expressen, med visst eldunderstöd från Svenska Dagbladet, och sedan kom bloggen Det Goda Samhället. När fler och fler vänner och bekanta började dela inlägg från den senare blev jag intresserad att titta närmare på vad som skrevs. En del inlägg var förstås i sin ordning men jag noterade snart att rättshaveristerna knappast lyste med sin frånvaro, och kunde inte låta bli att undra vad som var på gång.

Det Goda Samhället tycks vara två saker - dels en satsning av Thomas Gür från Svenska Dagbladet, dels en viss Patrik Engellaus personliga hemsida. Detta visar sig i den mycket ojämna kvalitén på inläggen. Vissa, däribland Nils Lundgrens inlägg om EU, och Stefan Hedlunds diskussioner om NATO och Ryssland, är definitivt läsvärda. Jag kanske inte är lika intresserad av Mohamed Omars nuvarande skriverier som många andra, men kan hålla med om att det är bra att en kritisk diskussion om islam förs. Men sedan kommer vi till avdelningen för mer tvivelaktiga skribenter.

Först ut är Patrik Engellau. En överväldigande majoritet av alla inlägg är skrivna av denne man. I en omdiskuterad artikel i DN på sistone framställs han som en kryptorasist, vilket han förstås förnekat, men att han har minst sagt udda idéer torde vem som helst som läst några av hans inlägg kunna konstatera. Själv tyckte jag DN:s artiklar var aningen överdrivna (och varför var de tvungna att fylla i alla tveksamma citat med gult?) men framförallt undrade jag varför de helt inte bara hade kunnat citera lite vad han skrivit?

Jag nöjer mig med att rada upp några åsikter av Engellau: migrantkrisen kanske orsakar lika stora problem som de som ledde till Första Världskriget? (1) Säga vad man vill om Donald Trump, men han och Putin skulle lösa Europas och Syriens problem (2). Folk från tredje världen “flyr” till den första världen för att få del av rikedomen här, som orsakats av överlägsna karaktärsegenskaper (3). Och som liten extra krydda - klimatförändringarna är inget att oroa sig över (4).

Man kan tycka vad man vill om Engellau - det mesta han skriver verkar gjort i en handvändning utan allt för mycket eftertanke och inte allt är helt tokigt. I Mats Tunehag finns dock en person som skriver de mest fantastiska inlägg. Min favorittitel är “Hellre Kalles Kaviar än Sharia” men förutom detta verkar han mena att Sverige också bedriver krig mot julen, något som annars mest påstås inom amerikansk konservatism.

Sedan har vi Arne Weinz som i det här inlägget varnar för den kommande afrikaniseringen av Europa: Efter islamiseringen kommer afrikaniseringen.

Skribenten Ronie Berggren stöder Donald Trump, och någon har skrivit följande fantastiska kommentar:

Varför bröt inte helvetetet (sic) ut när estradören och B-skådisen Ronald Reagan blev kandidat och sedermera vald till president? Ian Wachtmeister var Sveriges förste politiske whistle-blower, som rörde om i den förstelnade svensk-demokraturiska surkålsgrytan, ett hälsotecken på sin tid. Panik i leden blev följden i gammelpolitikerhärket, precis som idag, med SD.

Faktum är att ovannämnde omrörare i den förstelnade svensk-demokraturiska surkålsgrytan själv skrivit inlägg, och ett relativt nyligen. Här kopplar han på något sätt ihop händelserna i Belgien med Sverige och menar att en samlingsregering måste tillsättas. Det är ju trots allt krig, eller hur?

Att bedriva gruppblogg är svårt. Speciellt om man uttalar sig om kontroversiella ämnen, och tillåter vem som helst att posta i stort sett fritt, tenderar det att bli en mycket skum soppa. Om jag skulle ge ett råd till de som skriver på bloggen får det nog bli följande:

1) Låt Patrik Engellau skriva, ska vi säga, 10% av inläggen istället för 80% som idag.

2) Skaffa en redaktör som redigerar bort de värsta tokigheterna.

3) Låt en webbdesigner jobba på en lite mer professionell design av sidan.

Fast då kanske hälften av läsarna försvinner?

Nordkoreas nyhetsbyrå KCNA

The wickedest woman who makes
reckless remarks

För den som vill få en, ska vi säga, alternativ bild av världen är Nordkoreas nyhetsbyrå KCNA en mycket viktig källa. Här får man inte bara en annorlunda syn på vad som sker i det slutna landet utan det är också ofta en mycket färgstark och känslosam (eller ska jag säga temperamentsfull) nyhetsbevakning som erbjuds. Eller vad sägs om följande beskrivning av Sydkoreas president Park Geun Hye:

She is the wickedest woman who makes reckless remarks which her U.S. master dares not spout for fear of world criticism. She is nothing but a poor and stupid parrot of the U.S. in human skin as she does not know her persistent tongue-lashing would only precipitate her doom.

Nyhetsbyrån är tänkt att fungera i stil med TT och webbsidans texter finns på koreanska, engelska, kinesiska, spanska och japanska. Artiklarna kan i kort delas in i följande kategorier:

1. De beundrande - texter om Den Store Ledaren (Kim Il-Sung, farfadern till nuvarande ledaren), Generalen eller den Käre Ledaren (Kim Jong-il, fadern) och den Respekterade Ledaren (Kim Jong-un). Texterna handlar antingen om något stordåd de gjorde i sin ungdom eller barndom, eller något fantastiskt som hände under en inspektionstur. Ledarens huvudsakliga uppgift är att inspektera diverse olika arbetsenheter och militärbaser, och dessa händelser leder ofta till nyhetsartiklar.
2. De ilskna - artiklar om USA, Japan eller Sydkorea. Olika tillmälen används för olika länder - USA är imperialister, Japan är gangstrar eller helt enkelt "reaktionära", och Sydkorea tenderar att kallas för marionettregim.
3. Gåvor till de stora ledarna eller omnämnande utomlands. Det här är en stor del av artiklarna. Om Kim får en blomstervas från en diplomat i Nigeria leder det normalt till en artikel. Detsamma gäller för publikationer av ledarnas skrifter utomlands.
4. Olika utländska eller sydkoreanska organisationer fördömer Nordkoreas fiender.
5. Tal av Kim Jong-un, eller hälsningar till någon viss grupp i landet.
6. Mer traditionella nyheter.

The rigmarole of a rustic
old woman to embellish
the crimes she has committed

Generellt sett intresserar jag mig mest för de första två kategorierna eftersom de tenderar att avvika mest från "vanliga" nyheter. Det påstås ibland att nordkoreaner får lära sig att farfar, far eller son Kim inte har vanliga naturbehov eller att de kan kontrollera vädret, vilket troligen är falskt, men det är sant att de får lära sig saker som att Kim Il-sung uppfann bilen, att en regnbåge och två nya stjärnor uppenbarade sig i skyn när Kim Jong-il föddes, samt att stora flockar av fåglar skriade i sorg när Kim Il-sung dog. För några år sedan publicerade KCNA en nyhet som jag nu inte kan hitta, vilken gick ut på att en familj en kväll sett två vackra fåglar flyga in i deras lägenhet, där de stannade framför ledarnas porträtt och gjorde rörelser liknande bugningar flera gånger. Dessa påståenden om övernaturliga eller symboliska händelser, vilka egentligen inte går särskilt bra ihop med den materialistiska marxismen, är ganska vanliga i Östasien som helhet (se bl.a föregående inlägg om Falungong).

Personligen tycker jag dock personangreppen är de mest läsvärda. Att fullständigt ta heder och ära av sin fiende med diverse invektiv var tidigare också populärt i Kina, där exempelvis Lin Biao, som försökte kuppa till sig makten från Mao Zedong, i en och samma mening var avfälling, äventyrare, konspiratör, på kapitalismens väg, anhängare av Konfucius, hycklare, dubbelagent osv. Denna retorik har tyvärr försvunnit med reformerna, men i Nordkorea lever den i högan välmåga. För att fortsätta med några kommentarer om Park:

"What Park uttered is no more than rigmarole of a rustic old woman to embellish the crimes she has committed by blocking the inter-Korean dialogue and cooperation and selling off national interests to outsiders and to justify her criminal moves for escalating the confrontation with the DPRK."

"Rodong Sinmun says that such behavior of Park Geun Hye is no more than frenzy of a psychopath much upset by the powerful nuclear deterrence of the DPRK." 

"What remains to be done by the Park Geun Hye group which deserves a severe punishment for sycophancy towards the U.S. and thrice-cursed treachery is to go to graves, following in the footsteps of predecessors."

A proud result from the undying feats of President
Kim Il-sung and Leader Kim Jong-il, who had
dedicated their mental and physical efforts to
the strengthening of the Juche-based defence
capability

Och för att runda av inlägget, om du tvivlar på att Nordkoreas senaste provskjutningar av missiler är det som orsakat de negativa relationerna med omvärlden, så erbjuder KCNA sitt eget synsätt:

The U.S. imperialists and their followers' flagrant moves for political and economic pressure and military aggression on the DPRK have gone to a grave phase that can no longer be overlooked. They committed a ferocious hostility of illegalizing the DPRK's independent rights as a sovereign state by adopting an unprecedented and gangster-like, new "resolution of sanctions" over its bolstering of self-defensive nuclear deterrent and legitimate launch of earth observation satellite Kwangmyongsong-4.

All the people in the DPRK are now waiting for an order of combat to annihilate the enemy with their surging wrath at the U.S. imperialists and south Korea's Park Geun Hye group of traitors.

Under such situation, there took place a test-fire for estimating the might of controlled ordnance rocket warhead for large-caliber multiple launch rocket system of new type to be deployed in the reserve artillery units of the Korean People's Army.

(…)

He said the development of Juche weapon representing the era of the dignified Workers' Party is a proud result from the undying feats of President Kim Il Sung and leader Kim Jong Il, who had dedicated their mental and physical efforts to the strengthening of the Juche-based defence capability, and from the Party's policy of attaching importance to the defence science and technology. At the same time, it eloquently shows the tremendous potentials of the DPRK's self-supporting defence industry, he added.

(…)

The situation has reached a very dangerous phase that can no longer be neglected as the enemies are intent on such last-ditch attempt as "beheading operation" and "collapse of social system" while working hard to violate the dignity and sovereignty of the DPRK and its right to existence, he said, adding: Now is the time for us to convert our mode of military counteraction toward the enemies into a preemptive attack one in every aspect.